Fota sig lite

http://picasaweb.google.com/ida.ullman

Har varit ett par trötta och jobbiga dagar på det senaste och har dessutom jobbat både lördag och söndag så det har inte just blivit nåt bloggande men nu är jag piggare (fast inte just nu på morgonen kanske men snart så) och livet känns lite roligare igen så nu kanske det blir bättre.

Smått neråt

Just nu är det mest bara gnäll på mig. Kanske för att det regnar hela tiden ute? Kanske för att jobbet är som det är? Kanske för att jag är pank? Kanske kanske kanske. Nu tittade Tobbe på mig och undrade hur det egentligen är med mig. Kanske dags att jobba och sluta dagdrömma. Said and done.

Blääähga

Fy vilken dag! Ensam på kontoret fram till halv tre och telefon som ringer hela tiden. Massa reklamationer. Mycket strul. Och massa massa massa. Har löst det mesta, inte slarvat med nätet nåt fram till nu. Och nu är det för att armen värker och "mus-kontors-armen" börjar krångla. Så nu skiter jag i allt vad jobbet heter och går hem för jag vet att vila är det enda som gäller när kroppen säger ifrån!

Duktig

Visst e jag duktig som har lagt till ett så fint citat som uppdaterar sig själv varje dag här på bloggen? :D

Gaaaaaaah

Min rygg gör ont!! Och nacken. Och så vidare. Träna träna träna. DET är lösningen. Men tiden. Och boendesituationen. Och pojken man bara vill krama. Vännerna man vill träffa. Det kommer så mycket ivägen.

Bara några timmar kvar...

Imorrn börjar jag jobba igen efter tre veckors semester... vill så klart inte! Men som tur är så har jag ju November-resan att se fram emot så det är bara att härda de här tuffa hektiska månaderna innan dess.

Festen igår blev supernajs (nu var jag där igen... den har visst satt sig rejält den reklamen vars mål jag inte gillar). Fick massa fina presenter och till och med en teckning! :D De sista gästerna lommade iväg strax efter 04 så jag tror att även dem var nöjda och det var ju hela meningen så jag är glad.

Å massa pussar å kramar till Jim som hjälpte mig med allt från lampinköp/montering/uppsättning till marängswissinhandling och iordningställande av både äta och dricka.

Jimsings vackra blomma

  

Festångest och Kallurtårar

Åhh nu fick jag gråta en skvätt så här mitt i festångesten. Jag har inte sett mer än några futtiga minuter av EM och aldrig när nån svensk tävlat. Tyvärr. Men man får läsa om det efteråt. Och nu läste jag precis om Susanne Kallurs häckguld igår och jag är såå blödig när det gäller sport!

Men festångesten går inte riktigt över för det även om den kanske lättade lite. Förstår inte varför jag ska nojja varenda gång jag ska ha fest??? Vilka ska jag bjuda, vad ska jag bjuda på (för mycket eller för lite, tårta för att man fyllt eller inte, dricka eller inte osv osv), vad ska jag spela för musik (de kvalen tog jag upp igår), vad ska vi göra (jag gillar lekar men gör alla det? orkar/hinner jag göra nån lek? kommer folk att delta eller inte osv osv), kommer de som kommer överens, kommer de som kommer ha roligt, kommer jag vara normal eller bara en stressad nojjig festvärdinna osv osv. Suck. Och ändå vet jag! Till åtminstone 90% säkerthet att det kommer att bli bra. Nojja är det onödigaste som finns i hela världen, jag bara måste försöka komma över även detta nojj! Dessutom sinkar det ner mig. Jag har inte tid med det, jag måste ju fixa en fest! :D

"Av tio farhågor är det minst nio som aldrig blir verklighet." Winston Churchill

Ps. Det ni såg på gårdagens bilder var från toppen
1. Jag och lillasyster som lekte på tåget mellan Härnösand och Stockholm.
2. Höga Kusten bron från pappas bil när han skjutsade oss från sitt hem i Undrom (Offer) till tåget i Härnösand.
3. Jag och söta lilla mor (som inte alls ville vara med på kort egentligen *ler*) hemma hos henne i Östersund dit jag åkte för några sköna bara-umgås-med-mamma-dagar på semestern

Bokklubbskväll

 
 
 
Bokklubbskväll borde visa bokklubbskvällsbilder men ack nej, det blir fler semesterbilder... jag är alltför trööööött för nåt annat. Men nåt ska det bli så visst blir det fler semesterbilder som redan ligger på datorn :D Sov gott på er alla flugor och världen! Bokklbben rules!!!

Ps Geting inne nu :( :( Ps Kanske kommer bilder imorrn..... ;) Ds
Ps2. Inte på geting men på vinklubnb ;) hehe :) Ds. 

Apples and Wine

Women are like apples on trees. The best ones are at the top of the tree. Most men don't want to reach for the good ones because they are afraid of falling and getting hurt. Instead, they sometimes take the apples from the ground that aren't good, but easy to pick up. The apples at the top think something is wrong with them, when in reality they're amazing! They just have to wait for the right man to come along, the one who is brave enough to climb all the way to the top of the tree. Share this with women who are good apples, even those have already been picked.

Now Men... Men are like fine wine. They begin as grapes, and it's up to women to stomp the shit out of them until they turn into something acceptable to have dinner with.

Musica och la (?) sucre

Oj vad jag gillar System of a down! Jättemycket. Och jag förstår liksom inte riktigt varför. Nästan så att jag skäms lite för det på nåt sätt. Är inte musik jag borde gilla. Huj så knäpp jag är. För övrigt är "Drunk and fucked up" med Ryan Adams en riktigt grym låt, allra bäst live (inte för att jag haft lyckan att få se honom än men jag har live-versionen i alla fall).

Det där med musik när man ska ha fest är alltid klurigt tycker jag. Jag orkar nästan aldrig göra i ordning spellistor och jag har väl lite väl blandat bibliotek för att bara kunna sätta på random (eller blanda om man värnar om det svenska men jag är ju som mycket för det svengelska jag som sagt). Det skulle nu nämligen göra att det från att vara en gammal dansant låt med DaRude helt plötsligt skulle kunna gå över till en jam-session a'la Van Morrison (som jag visserligen fullkomligt älskar men det kan bli lite väl soft när det ska kalasas) istället eller kanske från mysiga poppiga "Golden Touch" med Razorlight till min dammsugarlåt "Förändringar" med Skumdum som kanske är lite väl skatepunkig (från en svunnen tid med Daniel) eller för att ta ett sista exempel skulle det kunna vara supersköna latinorytmer som folk precis börjat dansa till med tex med The Gypsys till "Sång till Karl-Bertil Jonsson" med den alltid så skönsjungande Tommy Körberg som sjunger bättre än de flesta men som nog skulle få dansen att stanna av där och då. Så alltså, jag får helt enkelt åminstone försöka ta mig i kragen nu och sätta mig och kompenera en låtlista till lördagens lilla bjudning.

Och så är det ju det här med socker. Jag borde verkligen lära mig att inte låta mig luras! Nu har jag gått och köpt två produkter på en ganska snar period som verkligen inte alls är lika god som "orginalen". Först var det osötat Liba-bröd, bara att slänga kan jag säga (låg självklart rätt många veckor i frysen först för man ska ju inte slänga mat trots att det inte är gott...) och nu Digestive-kex utan socker, visst ätbara när man inte har nåt annat och är väldigt sugen och bara måste ha nåt. Men goda? Nej inte särskilt. Då äter jag hellre färre som är goda faktiskt.

Helt klart värd att spara!

 

Kire eller kusin Erik som han oxå heter hade denna uppsatt hemma i sitt lilla fina torp i de Ångemanländska skogarna. 

2 till med borste

Ni får 2 till i serien så-söta-man-vill-äta-upp-dem-katt-bilder! Här när de hittat en borste nån tappade bredvid dem.

 
 

Nu åker jag igen... 

Äta katt?

 

Så söta så man bara vill äta upp dem!! Och här lyckades jag få dem riktigt vykortslika. Theres pappas vildkattungar that is (för att vara lite svengelsk som jag ju gillar så).

Nu ska jag göra Göteborg för första gången på 2 veckor drygt, det e gôtt att vara hemma! 

Min 26:e födelsedag

Hade en jättebra födelsedag igår! Den var så där lagomt slapp och skön. Lunchade med Meeri först. Det var supernice som de säger i en viss reklam, hehe. Vars mål jag för övrigt faktiskt inte kommer så bra överens med. Sen gick jag hem och bakade mig en födelsedagsblåbärspaj. Den skulle vi bjuda Birgitta och Karl-Axel på ute i Klumpen. Klumpen är en jättevacker liten by här i Jämtland som har sin egen slogan "Klumpen - alltid årets by", det känns som en skön inställning tycker jag. Å så tänkte jag lägga in lite vackra vybilder därifrån men ack så seg å gammal mors dator är så det får bli en annan gång. Alltihopa får bli en annan gång för jag fastnade på Meeris födelsedagslänktips lite för länge :) Men jag kan avslöja att vi bakade supermumsiga tunnbröd hos Birgitta i Klumpen - mumma!!

Hello Annika!

Vill förresten bara säga att Hello Saferides "The Quiz" (än så länge iaf) helt klart är årets bästa låt! När jag hörde den första gången så bestämde jag mig direkt för att köpa den men då hade den inte kommit på Itunes än men som tur var hade Annika varit så otroligt snäll så att hon hade lagt ut den på www.myspace.com. Tack för det! Klockrenare låt finns inte, stämmer så väldigt bra in på hur jag känner. De närmaste dagarna efter att jag fått den så lyssnade jag på den på repeat (orkade liksom inte med andra låtar även om jag försökte ibland) och den bör nu inneha mitt personrekord på någon låts lyssningar. Hade mina låtval på i-poden loggats så hade det garanterat synts ännu tydligare på www.last.fm :) (Idauh)

Ps. Några dagar senare när de äntligen fanns på Itunes så köpte jag givetvis resten av låtarna från EP:n.

Hemlängtan och magont

Sista dagarna innan semestern var jobbet tokjobbigt, stressigt och jag längtade oerhört efter min semester. Och visst var det jätteskönt att gå på semester, bara vara, vara ledig. Men kvar i stan ska man ju inte vara. Bort ska man ju. Och visst såg jag fram emot det. Och visst har jag haft några sköna dagar både på Öland och i Stockholm men oj så mycket mer hemlängtan jag haft än nånsin. Är inte likt mig. Förstår inte riktigt. Kanske är det Jim. Så klart är det mycket Jim. Men inte bara. Det är nåt. Någon slags osäkerhet skulle jag tro. Ensamhet. Visst men inte bara. Förstår inte riktigt vad som spökar i mig. Vet bara att jag längtar hem. Får ont i magen av det. Och nu blev det som det blev när jag åkte från Sthlm, inte till far utan till mor. Alltid är det någon man gör besviken. Alltid är något jag ska ha beslutsångest över. Så fort jag är i obalans och inte mår riktigt som jag ska så får jag fruktansvärd beslutsångest. Det är så det visar sig. Och det är så fantastikst jobbigt. Allt känns fel. Alla beslut blir stora som hus och inget känns nånsin riktigt rätt vad jag än gör. Och det är tungt. Usch hatar att må så här. Men det som känns betryggande är att jag ju vet att det går över. Det går alltid över.