Funderar

Ibland kommer det. Kanske skulle man. Men nja, hur få kontinuitet, hur undvika att bara härja runt bland stora ord och känslor när livet är lite svajigt?
Fast som vanligt vänder det. Har nog gjort redan ikväll tror jag. Grät tyvärr på jobbet, i samtal med kund - aj. Grät ut på toaletten. Ringde upp pojkvännen (tack och lov för underbara honom som stöttar långt-bort-ifrån) och tog en promenad utomhus för att blåsa ut det hela. Var till slut back on track vid skrivbordet. Kunden i fråga ringde då upp och bad om ursäkt, vilket naturligtvis fick mig att börja gråta igen. Stackars kille. Jag vet ju verkligen att han inte var arg på mig vilket han bedyrade och berömde på det. Bara känslorna helt utanpå ibland. Då pallar man inte bli skälld på. Kroppen orkar liksom bara inte utan säger ifrån och öppnar kanalerna.

Önskar mig förresten armvärmare! Och nu ska jag peppa mig med att baka lite banankaka.