Åhh nu fick jag gråta en skvätt så här mitt i festångesten. Jag har inte sett mer än några futtiga minuter av EM och aldrig när nån svensk tävlat. Tyvärr. Men man får läsa om det efteråt. Och nu läste jag precis om Susanne Kallurs häckguld igår och jag är såå blödig när det gäller sport!
Men festångesten går inte riktigt över för det även om den kanske lättade lite. Förstår inte varför jag ska nojja varenda gång jag ska ha fest??? Vilka ska jag bjuda, vad ska jag bjuda på (för mycket eller för lite, tårta för att man fyllt eller inte, dricka eller inte osv osv), vad ska jag spela för musik (de kvalen tog jag upp igår), vad ska vi göra (jag gillar lekar men gör alla det? orkar/hinner jag göra nån lek? kommer folk att delta eller inte osv osv), kommer de som kommer överens, kommer de som kommer ha roligt, kommer jag vara normal eller bara en stressad nojjig festvärdinna osv osv. Suck. Och ändå vet jag! Till åtminstone 90% säkerthet att det kommer att bli bra. Nojja är det onödigaste som finns i hela världen, jag bara måste försöka komma över även detta nojj! Dessutom sinkar det ner mig. Jag har inte tid med det, jag måste ju fixa en fest! :D
"Av tio farhågor är det minst nio som aldrig blir verklighet." Winston Churchill
Ps. Det ni såg på gårdagens bilder var från toppen
1. Jag och lillasyster som lekte på tåget mellan Härnösand och Stockholm.
2. Höga Kusten bron från pappas bil när han skjutsade oss från sitt hem i Undrom (Offer) till tåget i Härnösand.
3. Jag och söta lilla mor (som inte alls ville vara med på kort egentligen *ler*) hemma hos henne i Östersund dit jag åkte för några sköna bara-umgås-med-mamma-dagar på semestern
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar